Inser när jag har skrivit klart inlägget att det blev väldigt långt. Här kommer en sammanfattning, så kan du bara kolla på bilderna:
1. Det är en konst att montera - det inser jag nu
2. En stickning kan hoppa upp och bitas ordentligt - flera gånger om
3. Koftan är inte klar - men snart så
Att sticka Mariuskoftan har varit en fröjd, så här långt. Men hur lång tid skall det egentligen ta att färdigställa den..?
Jag tyckte att ju att mösterstickningen blev lite tajt så jag repade upp det
Döm av min förvåning att jag inte kunde trassla ut det jag hade repat upp. Satt och tittade på det länge och väl innan jag började ta tag i trådarna. Drog lite hit, lite dit. Tittade på det igen. Fortsatte att dra, knutarna blev fler och fler. Äh, va f*n - så slet jag av trådarna. Det blir ju bara fyra ändar att fästa - no big deal. Sen sade de bara swosch så var andra ärmen färdigstickad.
Aaaah, total lycka. Alla delar färdigstickade, förutom kanten skall på mitt fram (för dragkedjan), samt halskanten. Det fixar man väl på ett par timmar? Fäste alla trådar (tog sin lilla tid), lade ut delarna på golvet för att få en glimt hur det färdiga resultatet kommer att se ut.
Kollar i beskrivningen vad som är nästa steg "Sy 2 maskinsömmer i sidene tillvarende ermets bredde og midt foran. KIipp upp mellom sömmerne"....! Hjälp, det skall ju steekas!
Maskinsömmar? Hmm, jag har ju inte någon symaskin. Å även om jag hade haft det, skulle jag inte veta hur man gör. Men steeka har man ju gjort i alla tider (känns det som), och alltså borde man ha gjort det innan symaskinen uppfanns. Så, ut på internet och kolla på alternativa metoder. Det tog inte många slagningar innan jag såg att man kan virka kanterna för steekning. Hmm, virka har ju aldrig heller gjort, men hur svårt kan det vara? Virknål har ju min goa syster försett mig med (för att plocka upp tappade maskor - något jag gjorde på regelbunden basis i början av min stickkarriär).
"Om jag börjar med ärmhålen, så är det mindre jag förstör om något går fel". Tog tag i tröjan och började sakta virka, låste maska för maska. När jag var klar började jag nästan se fram emot att få sätta saxen i arbetet. Sagt som gjort, var är min lilla sylvassa sax? Springer runt i huset å letar - finns inte att uppbringa. Men jag vill ju klippa nu ju... Efter ett varv till i huset så tog jag tag i den superslöa å stora kökssaxen. Satte mig med arbetet i knät och saxen i högsta hugg. Nu skall det ske. Vad är det värsta som kan hända...?
Klipp - klipp. Saxen är så slö att jag nästan får slita av de stackars trådarna. Sakta går det, men snart börjar jag se hur tröjan börjar dela på sig. Inga trådar som börjat krypa ut på sidorna. Det här ser ju ut att gå jättebra ju ;) Efter att ha klippt upp hela ärmen, är jag riktigt nöjd med resultatet. Jag vågade...!
Visar stolt upp vad jag har gjort. Drar lite i sömmen för att visa hur allt sitter fast. Men - vänta nu - eeeeh, varför har jag klippt av tråden som jag har virkat med..? Eeeeh, så här skall det nog inte vara. Vad kan hända - jo, typ det värsta - att trådarna börjar springa iväg någonstans de absolut inte skall vara..... Tillbaka i stolen och fixa till... Nu tror jag det skall hålla...
Tog tag i andra ärmen kvällen efter, å då hade jag också hittat min lilla sax igen - bra där (ligger åter igen där den skall vara) ;) Virkade för att steeka mitt fram. Svart garn att virka med på svart slätstickning - det kan jag inte rekommendera. Tog lång tid innan jag även hade klippt upp mitt fram.
Då var det dags för nästa steg i beskrivningen "Mask eller strick sm skuldrene." - det fixar man väl på ett par minuter. Kollar lite i "
Bonniers stora bok om Stickning". Kollade lite på beskrivning för smygmaskor på slätstickning. Ser jättelätt ut.
Började att göra precis som det står i beskrivningen. Drar ihop tråden och kollar på resultatet. Å det ser INTE ut som i boken. Men nu vet jag exakt hur man gör smygmaskor avigt. Bara att göra om. Gör halvvägs den här gången och drar ihop - avigt igen. Men hallå - vad gör jag för fel..??? Sätter mig i favvostolen, på med stark belysning, lägger boken bredvid och börjar om - igen.
Upp genom den masken, över på andra sida, ner i den maskan. Upp genom maskan bredvid, över och ner i förra maskan. Upprepar om och om igen. Börjar nästan bli ett mantra, men den här gången blir det rätt. Gud så skönt. När jag kommer till slutet och skall spänna tråden så.... va... har jag missat en maska mitt i? Men kolla - där är ju en till..! H****te också. Lägger ifrån mig arbetet å går å lägger mig.
Kvällen därpå lyckas jag faktiskt få ihop båda axelsömmarna. Kanske inte det bästa resultatet, men nu får det vara nog.
Jag har börjat inse att montering av en ett arbete, är minst lika mycket en konst i sig, som att sticka. Och nu börjar jag förstå en annan dimension av stickningen. En dag kanske jag också blir bra på det här ;) Övning å åter övning.
Idag skall jag ta tag i och sticka klart kanterna fram samt halsen. Om det blir tid över, skall jag också se till att få in ärmarna där de skall sitta. Marius är inne på sin andra vecka av att nästan vara klar.
Nästa inlägg SKALL handla om en färdig kofta - punkt slut.!
