Cast on - ett nöje?

Nästan varje dag ser jag människor som är glada när de får lägga upp ett nytt projekt på stickorna. Nästan lika ofta som vi får njuta av andras färdiga projekt. 

Jag har precis lagt upp 44 nya maskor till ärm 2 på koftan jag håller på med.

Projektens längd varar allt ifrån några timmar till flera månader. Ok, några blir heller aldrig klara. Du vet, de där vi kallar för UFOn.

Jag har hållit på med min kofta i ett par veckor nu. Inte så mycket kvar på den. Sista ärmen, montering å sticka krage å för knappar, sedan är den klar.

Men ärligt - jag vill inte att det skall ta slut.  Jag känner mig trygg i mönstret, även om jag säkert har repat upp 10% av det jag stickat (mycket lärorikt).

Men det skall bli ett sant nöje att få bli helt klar med den. Det är ju mitt första plagg, om jag räknar bort ett par halsdukar, mössor å ett gäng sockar.

Åååh, sen har jag några rosa nystan som pratar med mig. Snart skall jag göra dem till viljes. Snart så.