Color Craving klar - Sockar på gång

Nu har jag maskat av min Color Craving - MKALen av Stephen West. Det har varit en mycket intressant stickning med väldigt (starkt betoning) långa (ännu starkare betoning) varv med rätstickning.

 

Den mäter nästan 2 meter och är helt komplett galen i sitt utseende. Ju mer jag tittar på den, desto mer tycker jag om den. Den kommer värma personen gott som den är stickad till.

Jag hade bestämt mig för att inte lägga upp något nytt förrän Color Craving blev klar. Så nu sitter jag bara å ler från öra till öra, när jag får lov att börja ett par nya sockor. Å den här gången är de till mig själv.

Stickar dem i Opal, både självrandande och helsvart. Roligt och enkelt mönster. Mönstret hittar ni på Ravelry om ni skulle vilja titta närmare på det: Ugly Duckling Socks av Karin Aida.

Tågsockorna klara

Jag har precis bytt position på jobbet och har fått börja lära mig lite nya saker. Det har gjort att jag varit väldigt trött om kvällarna, och har inte haft så mycket ork till att sticka på kvällarna. Men nu fick jag lust att sticka något litet och snabbt.

När jag gör mina sockar, blir det lite garn över. Långt ifrån tillräckligt för att räcka till något - trodde jag... En kollega till mig fick barn ganska nyligen. Och små fötter är lika med lite garnåtgång.

Ut på nätet och kollade lite på vad jag kunde göra, och trillade förbi världens sötaste mönster hos "Carpe Diem". Historien bakom sockan tycker jag också är helt underbar. Kolla in mönster och historia här.

Tror jag skall slå in sockarna i ett sött paket, och ge till kollegan i veckan.

Ha en underbar söndagskväll där ute, och ladda inför veckan som kommer.

En orgie i rätsticknig

~ VARNING ~

Bilder på Color Craving

---

I tisdags lade jag upp för Stephen Wests KAL Color Craving. KAL står för engelskans Knit A Long och är en mysteriestickning. Det enda jag vet det är lite hur jag skall tänka med färgval, grovlek och längd på garnet - å så vet man att det är en sjal som skall stickas.

Jag tycker väldigt mycket om det Stephens designar. Så jag känner mig inte speciellt orolig över att det inte kommer bli snyggt. Färgerna har jag inte själv valt (bara föreslagit) till han som skall ha den. Jag har valt att köra med Kampes 2-trådiga ullgarn i färgerna mörk grå, mörk lila och senapsgult. Ser helt galet ut, om du frågar mig.

Ok, det är lite galet att börja sticka utan att man har en aning om hur slutresultatet blir - men tycker samtidigt att det är lite spännande. Förra fredagen släpptes första ledtråden. Jag hann inte börja förrän i tisdags, då jag var i Berlin i helgen. Jag stickade på som bara den för att hinna ikapp. I slutet var varven så långa att jag höll på att krevera. Jag tror sista varvet på första ledtråden innebar 412 (..!?!...) maskor på ett varv.

Efter första ledtråden var både jag och syster (som också är med) helt säkra på vilken del det var vi hade stickat på. Men, igår släpptes andra ledtråden, och nu är jag inte riktigt säker längre. Efter ha läst igenom ledtråd två, ritar jag upp hur det kommer se ut. Ok, det är inte som vi trodde - men om jag tänker rätt, tror jag att jag vet hur slutet blir - det är två ledtrådar kvar.

Andra ledtråden är också klar, och jag har valt att inte sträcka ut sjalen, fall i fall du själv är med i den här KALen, men så här ser min färgkombo ut.

 

Än så länge har det gått åt ungefär 50 gr av varje färg, vilket innebär att jag än så länge har stickat 450 meter garn i rätstickning. Snart måste jag få varva med något annat - annars kommer jag bli helt tokig..! Men jag är rädd att det är 450 meter rätstickning kvar. Hur många maskor är det? Vet inte om jag varken vill eller orkar räkna just nu.... Nu läggs 150 gr rätstickad Color Craving bort och får ligga och vila tills på fredag och ledtråd tre släpps.

Förvirrat

Det är ett tag sedan jag skrev något här. Jag har ju lovat att lägga ut bilder på min Marius. Men, det får no

g vänta ett tag. 

Jag tog med mig koftan ner till min syster, och hade tanken att den skulle få fast sin dragkedjan. Det blev en blixtvisit till butiken i Göteborg. Å tyvärr fick jag inte med mig dragkedjan, såååå - Marius hänger i skylten - utan dragkedjan. Får se om syster, eller någon av de underbara syjuntarna barmhärtar sig över den. 

Jag fick tag i lite Rowan Summerspun till ett projekt jag har sneglat på ett tag. Brigade av Todd Gocken.

http://www.ravelry.com/patterns/library/brigade

Den har jag fått klar, men har inte hunnit få till några bilder på den än. Här är en liten förhandsrätt

 

Jag åker till Berlin idag för att träffa lite vänner. Så fort jag är hemma igen blir det fotosession å inlägg om det. 

Å så har jag dragit ut ett objekt ifrån Area 51. Du vet - den Amerikanska hemliga saken där de gömmer undan allt. Spektra har fått se dagens ljus igen. Är riktigt rolig att sticka. 

Varför lade jag bort den?

Återkommer snart igen, kanske lite mer strukturerad :)

Bromma Stjärnhimmel har påbörjats

Nu har jag äntligen lagt upp ett projekt på stickorna som jag har längtat efter att få starta ända sedan jag såg en bild på den för ett par månader sedan.

Bromma Stjärnhimmel ur boken Maskor och Medeltid av Anna-Karin Lundberg

 

Boken (du kan bläddra i den här) innehåller så många otroligt vackra projekt. Det är en dröm att bara sitta och bläddra i den. Bromma Stjärnhimmel har jag fastnat extra mycket för. Nu är inte det här en tröja jag själv skulle vilja bära, men jag tror att jag kommer älska att göra den. Så - kollade snabbt med syrran - å javisst kunde hon tänka sig den.

 

Färgen Anna-Karins exemplar är gjord i är inte färger min syster normalt använder. Så, jag har bestämt mig för att göra den i gråblått och turkost - färger som jag vet att syster älskar.

Allt i boken är stickat i Kampes 2-trådiga ull. Detta passar mig alldeles utmärkt, eftersom att det är mitt favoritgarn. Tycker det känns härligt rustikt att sticka i och så blir det så skönt efter att det tvättas.

Så, härom dagen lade jag upp mina 300+ maskor på stickor 2,5 och började sticka mudden. Kom upp till första mönsterraden och börjar inse vad det är jag har gett mig in i. Herregud vilket mönster. Diagrammet jag går efter är på över 140 maskor på bredden, och är i samma färger som tröjan stickas i. Nu är jag inte speciellt gammal - men mina ögon fixar inte så små rutor. Mönstret är inte heller geometriskt, vilket gör att det är svårt (för mig iaf) att memorera mer än typ 10 maskor åt gången.

Del av diagram ur boken

Mönstret finns tyvärr inte elektroniskt, utan det är bara boken som gäller. Helst har jag mina mönster i KnitCompanion. En oumbärlig app till min padda och telefon. Så jag försökte fota boken och få in det i appen. Det fungerade, men underlättade inte speciellt mycket. Så, jag satte mig och förde över diagrammet till Excel istället. Där kan jag ju själv välja färger och symboler till diagrammet. När jag var nöjd med resultatet, exporterade jag det till pdf - formatet som KnitCompanion föredrar. Sen kunde jag i appen konvertera min pdf till ett snyggt litet diagram, där jag enkelt kan markera rad för rad och jag kan ha diagrammet hur stort (eller litet) jag själv väljer.

Skärmdump av KnitCompanion

 

Nu går det lite lättare, men jag ser också vad det är jag har framför mig. En snabb överslagsräkning ger mig 50000+ maskor bara för kroppen. Det tillsammans med att jag kan memorera kanske 10 maskor åt gången - prata om att mina ögon kommer vara som pingpongbollar under en VM-match. Om jag får ihop det här projektet, kommer jag bli otroligt nöjd med mig själv. Eller vadå om - det här fixar jag - hur svårt kan det vara..?

Än så länge har jag inte kommit många varv på tröjan, men så här är det den ser ut just nu

 

Jag är otroligt nöjd över mitt färgval och jag hoppas att den blivande ägarinnan tycker detsamma ;)

Lång väntan är snart över

I ett svagt ögonblick, i början av året, tog jag emot en beställning av en kollega som ville ha ett par raggsockar. Då hade jag ju inte börjat sticka än, utan tyckte glatt att det fixar min syster på några timmar. Ringer syster senare på eftermiddagen och berättar vad jag har lovat. Visst säger hon - lagom glatt.

Sockar, fick jag några veckor senare veta, är inte syrrans favoritsysselsättning. Hon jämförde strumpstickor med mordvapen, än något man framställer sockar av. Jaha vad gör jag nu?

Strax därefter började jag lära mig sticka, och det har gått i en rasande fart därefter. Halsduk, mössa, strumpor, fler strumpor, en barnkofta å ännu fler strumpor.

Men vänta nu - jag kan ju faktiskt sticka de där strumporna själv. Men det är ju så mycket annat som skall hinnas med in i mellan. Bestämde mig för att så fort Marius (den norska koftan) blir klar, så skall jag själv sticka raggisarna.

Igår skulle vi åka ner och hälsa på min svåger med familj. Marius är nästan klar (ja - fortfarande nästan). 4 timmar i bil - då måste jag ju ha något att göra. Så, då tycker jag att det är helt ok att börja på sockarna, Marius vill jag göra klar hemma i lugn å ro.

Men, jag ville ha en liten utmaning. Så jag bad kollegan mäta sin fot (efter instruktioner). Om jag skall göra ett par raggsockar, skall de sitta som gjutna på foten. Jag var duktig och gjorde iordning provlappar för både slät- och resårstickning, för att kunna räkna ut maskantalet jag behöver.

 

Jag har ännu inte varit med om ett projekt som har gått helt utan problem - ej heller den här gången. När jag hade skrivit klart mönstret, inser jag att jag hade stickat provlappen med fel storlek på stickorna. Det här var bara någon timme innan vi skulle åka. Hmm - hur löser jag det här?

Jo, matematik..! Procentuell skillnad mellan stickorna jag använde till provlappen, och de stickorna jag faktiskt skulle ha. Räknade snabbt om talen i mönstret, å så var det att sätta sig i bilen och sticka loss å se glad ut.

 (minnesanteckning - gör nästa par med Magic Loop)

Kom en bra bit med resåren på vägen ner till svågern, och stickade vidare lite senare på kvällen. I morse blev första sockan klar.

Second sock syndrom - inte den här gången. Lade genast upp för nummer två och stickade klart skaftet innan det var dags att vända bilen hemåt igen. Innan vi var hemma på torpet, hade jag vänt hälen och kommit en bra bit på foten. Ett par centimeter till, sedan var det dags att forma tån. Hon får en höger- och en vänstersocka ;)

Redan innan middagen var det dags att maska av andra sockan också. Jösses, två sockor på två dagar. Här går det undan.

Vänta nu  hade hon inte bett om att få någon röd detalj också? Hmm, kan det bli bra med en liten broderad blomma på sidan. Det kan väl inte vara så svårt?

På måndag skall kollegan få sina sockar. De gick otroligt snabbt att sticka - men oj vad hon har fått vänta länge på dem. Men snart är det vinter - då kommer de värma hennes fötter gott. Å jag är nöjd med resultatet.

(måttstickade för fötter, anklar och vader)

 

Jag har använt Kampes raggskocksgarn. Stickor 3,5 till skaften och 4,5 till slätstickningen. Marius fick låna ut lite av sitt tvåtrådiga röda garn till blomman.

Marius? Ja, jag skall fortsätta med den - jag lovar ;)

Stickningen biter ifrån ordentligt

Koftan är inte klar - jag vet att jag lovade att nästa inlägg skulle handla om det - men jag kan inte låta blir att lägga ut vad som hände idag. Stickningen bet ifrån mer än vanligt.

Framsidan av koftan är steekad (isärklippt), och den kanten skall täckas av ett slästickat band som fästs både på fram- och baksidan. Remsan som skickas är en fortsättning på mudden, som sedan viks runt.

Ok, det är bara 14 maskor brett, vilket innebär att arbetet hela tiden vänds. Alternativa tekniker? Joho då, YouTube har svaret på de flesta av mina frågor.

Hittade en bra video av VeryPink där hon visar hur man kan sticka baklänges - alltså, från höger till vänster istället för att vända arbetet. Har börjat få in snitsen på det nu.

Efter att remsan är färdigstickad är det dags för blockning. 14 maskor bred slätstickning vill inte vara slätt. Det gick åt många nålar för att få ut den.

Att sy fast den var också det en riktig utmaning. Gäller att hålla tungan rätt i munnen, för att det skall bli jämt och snyggt. Började nerifrån mudden och jobbade mig uppåt.

Vika runt på andra sidan och försöka få det lika snyggt på insidan

Började sy fast allt igår. men det började blir sent, och att sitta och sy med svart tråd i svart stickning - det är mina ögon inte tillräckligt bra för. Så, efter middagen började jag, glad i hågen, sticka den andra remsan. Det tog mig några timmar, och kom inte i säng förrän 01:30. Såg verkligen fram emot idag - nu är det inte mycket kvar.

Koftan åkte upp i knät samtidigt som jag får i mig första koppen kaffe. Börjar med att vika mudden och sy fast.... på utsidan.... göra om, gör rätt... Viker om och syr fast på insidan. Eller vänta nu, varför ser remsan fel ut nu då?

Vänder och vrider på sticknigen, jämför med andra sidan. Något är fel.... neeeeej - jag börjar skratta högt - jag har stickat remsan med avigsidan utåt..!!!!

Om jag hade varit en van stickare hade jag säkert kommit på något intelligent sätt att få till det, men jag repar upp, eftersom remsan är en fortsättning av mudden och inte helt lös. Så, nu får jag öva ännu mer med att sticka från vänster till höger och höger till vänster. Det här skall bli roligt ;)